-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Häromdagen tittade jag på ett klipp på youtube. Livets ord hade lagt ut klippet och det var en paneldebatt där Lena Posner-Körösi och Siewert Öholm tillsammans med programledaren Ulf Ekman pratar om antisemitism och klippet är från den 25e Januari i år. De pratade om att antisemitism är ett växande problem i Sverige och sedan går de över till att börja prata om definitionen utav antisemitism.
De började snacka om en slags dold antisemitism och att det finns olika stadier och faser. De menade att åt ena sidan finns den tydliga antisemitismen där ord och handlingar tydligt visar avsikterna. Åt andra sidan menade de att antisemitism kan gå så långt att om du påstår att Israel är en rasistisk stat eller en aparteidstat så har du sagt något antisemitiskt. Jag kunde inte ro för att bli häpen över Lena och Siewerts idioti. Men efter ytterligare några sekunder får jag det förstått (Från Lena och Siewert) att detta också är EUs definition utav antisemitism. Dvs inte enbart att man hatar någon pga att denna person är jude utan ifall man anklagar Israel för att deras politik är rasistisk eller apartheidlik så är man en antisemit.
Då måste man först påpeka att bara för att det är EU:s definition utav antisemitism blir det inte rätt. För det andra så är Israel inte en stat som representerar judar världen över eftersom alla judar inte accepterar varken hur Israel bildades eller den politik de driver. Det är ungefär som att påstå att Saudiarabien representerar världens muslimer och ifall man kallar Saudiarabien för en islamistisk stat så är man islamofob och hatar muslimer. Nu är det visserligen en skillnad då Israel är den enda judiska staten i världen men man måste fortfarande ha överseende att en stats handlingar inte kan appliceras på ett folk på samma sätt som kritiken mot en stats politik inte kan appliceras över en etnicitet. Dessutom har judar under en stor tid levt väldigt utspridda över världen och gör det fortfarande idag vilket är ännu en anledning till varför Israel inte kan representera judar världen över. Många judar identifierar sig inte främst med Israel utan med det land de lever i och att därför påstå att judar världen över tar illa vid sig om man anklagar Israels politik för att vara rasistisk är absurd. Varför ska man anta att en jude i t.ex. Ryssland per automatik skulle ta illa vid sig om man anklagade Israel för att bedriva en rasistisk politik? Vad är det som ens pekar på att alla judar är pro-Israeler? Om EU, Lena och Siewerts definition utav antisemitism vore korrekt så skulle detta innebära att judar världen över skulle skuldbeläggas för vad Israel gör, oavsett gott eller ont. Därför skulle jag vilja hävda att den definition som EU och de på paneldebatten följer, angående antismitism, i sig är antisemitisk. Judar världen över har inget ansvar för vad Israel som stat gör. Det har enbart Israels regering (och dess medborgare till viss mån).
Man måste lära sig att skilja på politik och ett folk. För en person som känner till dessa två begrepp (folk och politik) krävs det inte en proffessornivå i svensk litteratur för att man med hjälp utav simpel logik ska förstå att Lena och Siewerts definition utav antisemitism är totalt fel. Det är okunnigt och ren anti-intellekt.
Som Lena säger i videon så ska man kalla en spade för en spade och jag säger att man ska kalla antisemitism för antisemitism. Om man säger något negativt eller utför en negativ handling mot judar (oavsett om det är på individnivå eller ett kollektivt nivå) med motivationen att man ogillar eller hatar just judar, ja då är man antisemit och då har man utfört en antisemitisk handling. Om jag dock kritiserar Israel är jag ingen antisemit.
De påpekar i klippet att Israel inte blir immun mot kritik samtidigt som man inte får anklaga Israel för att vara rasistisk. De har då helt fel utgångspunkt då jag skulle vilja hävda att kritiken mot en stat är gränslös, oavsett vilken stat det rör sig om och oavsett hur hård kritiken är. Kritik kan alltid vara rättfärdigad, om den har en bra grund. Israels skapande blev möjlig genom att sionister fördrev palestinier från dåtidens palestinska mandatområde. Att driva bort ett folk från det landsområde de har bott på i flera hundratals, om inte över tusen år, är etnisk rensning. Och etnisk rensning är rasism. Det var så Israel blev skapat. Idag har de en politik som är väldigt etnocentriskt. Är man jude får man direkt medborgarskap. Det finns lagar där man inte kan gifta sig hur som helst med vem som helst om man t.ex. är palestinier. Väldigt mycket utav Israels politik är just samma sak som vi skulle kalla rasism om vi applicerade det på Sverige. Och om en människa vågar kritisera Israel för detta och säga som det är, dvs att Israels historia är präglad utav rasism, då är det inte antisemitism utan fakta. Tål du inte fakta så är det något fel på dig och din ideologi.
Paneldebatten kan du se nedan:
Del 1 http://www.youtube.com/watch?v=vkE8gi5dZBw
Del 2 http://www.youtube.com/watch?v=wJBhc25gGzo&feature=related
Mahmoud Abbas besökte FN:s säkerhetsråd i New York för tre dagar sedan för att lämna in en ansökan om fullt medlemskap i FN för Palestina. Abbas krav i brevet var att Palestina med PLO i spetsen ska få sin plats i FN. Abbas nämner också att han inte tänker ha några fredssamtal med Israel överhuvudtaget om inte Israel upphör med sina bosättningar.
Nå, vad ska man reflektera över kring detta? Det är ju sannerligen historiskt, främst för Abbas som blev allt mindre populär sedan han blev vald. Hans maktlöshet över Västbanken (pga den israeliska militärens styre) var en utav orsakerna till att folk började sucka och flåsa över namnet Abbas. Nu, efter att Abbas valde att gå till FN:s säkerhetsråd och visa bollarna så blev han plötsligt populärare än på länge. Jag tror inte Abbas har varit så populär förrut.
Vad kan vi hoppas från detta? Att USA inte slänger in sin veto och säger nej. Vad kommer troligtvis att ske om vi kollar igenom våra fingrar och låter verkligheten ge oss en örfil? Det klassiska gamla hederliga NEJ som USA, kraftigt påverkad utav den israeliska lobbyn, inväntar på att få drämma på bordet.
Ett stort problem är fortfarande Hamas i Gaza som inte direkt underlättar möjligheterna för ett komplett enigt Palestina som kan ha en större chans till att bli erkänd. Sedan får man inte glömma att israelerna inte vill släppa tag om sina bosättningar i Västbanken. Tro mig, när det kommer till israelernas vilja att få ha sitt grepp om lite olika ställen här och var på Västbanken så är den onådig.
Vad Israel ser som ett självständigt Palestina är Gaza och ett uppdelat Västbanken där palestinierna får avnjuta de små landsstycken de tillges av den redan begränsade mark i Västbanken som de befinner sig på. Israel skall givetvis få de vatten och resursrikaste områdena på Västbanken. Man skall också garantera sig om att Palestina skall vara extremt militärt magert (under en demokratisk regering!) och att de inte ska ha något att säga till om när det gäller deras egna gränser och luftrum. Ett bonus för galningen Avigdor Lieberman vore om man kunde utvisa samtliga araber till Palestina ifall ett eventuellt scenario om en tvåstatslösning skulle utspela sig som Israel vill.
När säkerhetsrådet väl kommer rösta igenom förslaget om Palestina som en stat i FN kommer vi sannerligen få se vilka som är fredsförespråkare. Håll ett öga på USA:s nej som i vanlig ordning kommer sätta stopp för fredsmöjligheter i en utav mellanösterns längsta och mest blodiga konflikter.
Förväntade mig aldrig till att bli en bloggare, om jag nu kan kalla mig det. Har i vilket fall läst en del politiska bloggar och då jag är en smula intresserad av det hela tänkte jag ”Varför inte bli än av dom?”. Så nu är det gjort! Får bara se om jag lyckas hålla motivationen uppe och latheten ur vägen.
Nima 